Om mig själv, matematik och barn

Jag tyckte om matematik redan som barn. Det är alltid kul att tänka på och diskutera om ett knepigt tal! Matematiska tävlingar visade att  jag inte är ensam om att ha sådan attityd. Fler knepiga tal hittade jag i Distansmatematikskolan. Med intressanta diskussioner vad det litet svårare i min by i Kazakstan. Så  flyttade jag 1971 till Moskva: först som elev vid Fysik&Matematikskolan vid Universitetet, sedan i självaste Universitetet som student i matematik. 9 år i Moskva lyckades inte att släcka törsten för knepiga tal hos mig varken som student eller doktorand. Ett av talen som jag löste i åk 5 räckte för doktorsavhandling. Så 1980 blev jag högskolelärare. Under 10 år vid Tekniska högskolan i staden Ivanovo lyckades jag upprepade gånger väcka intresse för matematik även hos såväl lättvindiga unga recentiorer som jäktade studerande på kvällstid.
Sedan helt plötslig växte mina egna barn upp och började skrika "Pappa, ge mig ett knepigt tal genast!" När lämpliga tal i böcker tog slut, började jag hitta på mina egna tal. Dessa tal lockade även barnens vänner, och så bildades 1993 min första (och min bästa) mattecirkel hemma hos oss. Detta öppnade runda 2 i mitt matteliv. Barnen och cirkeldeltagarna reste och deltog med lust och besked i alla slags mattetävlingar först inom Ryssland och sedan även utomlands. Min son Danil efterapade mig och fick en bronsmedalj på IMO (Internationella Matematikolympiaden). För att hänga med började även jag resa till mattetävlingar och delta som problemkompositör och domare. Jag och barnen brukade resa åt olika håll, men på somrarna samlades vi i en skog vid Kirov till Sommarsmatteskolan. Jag och min äldste son Maxim spelade lärare, Danil och dottern Valentina spelade elever, och i själva verket ägnade vi hela tiden åt prat med intressanta människor. 

Under tiden mellan resorna och cirklarna måste jag tjäna mitt levebröd. Sedan 1995 gjorde jag detta på halvtid i ett litet svenskt bolag som sysslade med matematisk modellering. Så småningom visade det sig att lärare i matematik krävs desto mer i Sverige, och 1999 flyttade vi här permanent hela familjen.  Så blev Maxim en mattelärare vid Sonja Kovalevsky-skolan, Danil hjälper med sajten om  Städernas Turnering i Stockholm, medan Valentina som gymnasieelev har tagit hem tre bronsmedaljer på IMO för Sverige och var en av dem som grundat tävlingen  Mattekvadraten. Numera är hon känd tack vare hennes sajt Mattebloggen, som jag tror är den bästa svenska matematiska sajten för elever.
Med hjälp av mina vänner här hade jag anslutit Stockholm till Internationell Städernas Turnering i Matematik .  Min cirkelverksamhet pågick bland både ryska och svenska elever, vilket givit mig ett hopp om att uppfostrade fler intressanta människor.  Tre år som universitetslektor vid KTH visade att detta inte är omöjligt fast inte så lätt heller.